Ingen rubrik!
Det var längesen jag grät, ni vet när man gråter utan stop och kroppen skakar, jag är glad för att det var längesen nu fast jag vet inte om det egentligen är något positivt.
Jag har en taggtråd virat runt mitt hjärta och genomskinligt tejp runt min kropp för att hålla ihop hela mitt liv.
Jag hatar att jag slits mellan två liv, jag är så slut på att inte kunna ha det bästa ur 2 världar samtidigt. Jag saknar mitt Österslöv och allt vackert där, jag skrattar av lycka när jag är med mina vänner i Piteå men jag hatar att slitas mellan två liv som jag bara vill ska sitta ihop utan måsten.
Egentligen är jag inte okänslig jag är bara tvungen att hålla ihop mig själv, inte låta någon påverka mig förmycket eller låta något påverka mina drömmar.
Mina drömmar är dem som tar mig till min framtid, ni kan aldrig hindra mig från dem så förlåt ifall jag är hård.
Jag undrar vem jag hade varit idag om inte dåtiden varit som den var, jag undrar hur allt hade sett ut och hur vi hade behandlat varandra. Motgångarna gör att jag konstant får höra att min familj älskar mig, det är oersättligt. Min familj är det viktigaste som finns, de 3 människorna som verkligen får mig att förstå meningen med allt, ni är allt för mig!
Det var längesen jag bloggade och jag vet egentligen inte alls varför jag skriver det här men jag tror jag ibland måste reflektera över hur jag kan hålla ihop mitt liv så pass bra som jag gör.
Jag längtar efter sommaren i skåne, att somna varje natt bredvid Tage och krypa upp i soffan med mamma och pappa, jag längtar efter att åka bil med syrran och sjunga Toto låtar. Hemma, det är där jag är hel, som att inget på hela jorden kan skada mig. Jag älskar att jag älskar min familj så otroligt mycket och allt jag gör i mitt liv, alla val jag gör kommer ni alltid vara delaktiga i.
Så jag är inte hård för att jag vill eller för att det blivit så utan för att jag anser att det är bäst! Om jag är knäpp? Ja en smula faktiskt men det är vi alla!
Ta hand om er.
PUSS från er Malin