Och så kom dagen då han åkte...
Hej mina fina!
Idag är det lördagen den 14 september.. Dagen då mitt hjärta åkte med skolan till USA. Jag har hela tiden tänkt att "det här kommer gå bra" "tiden går fort" "vi är fortfarande vi när han kommer tillbaka" "Det är så kul för Andreas" osv... Men denna vecka när varje dag var en dag närmare idag kom paniken, tårarna & ångesten. Klockan närmar sig två och jag har än så länge inte gjort ett skit idag... Ska ta tag i mitt liv och ta en lång promenad och sen sitta och plugga hela kvällen. Jag bor kvar i lägenheten som jag och Andreas bott i 2 veckor.. En liten lägenhet som inte är inred som jag önskar, lägenheten där sakerna inte är våra, lägeheten där sängen inte är bredare än 90cm. Jag ska vara kvar här till tordag, eller fredag morgon eventuellt, utan Andreas....
För er som inte vet så minskade distansen i alla fall från 3 månader till ungefär 1,5 månader + 1 månad... JAG ÅKER TILL LOS ANGELES den 4:e november och hälsar på Andreas i en vecka...
Marre tyckte att det var dags att uppdatera bloggen och jag svarade med att det kanske kunde komma något panik-inlägg idag efter att Andreas åkt och här har ni det!!
Jag har bestämt mig att dränka mig i plugg och att vara hemma i Skåne och somna bredvid finaste Prins Tage tills Andreas är tillbaka. Jag vet att det kommer var jobbigt, att vissa dagar kommer vara fyllda av panik men jag vet också att Andreas är unik, att det bara finns en av honom och han är min. Bara min och det kommer han förhoppningsvis vara förevigt. Han är den som får mig lugn och trygg i de flesta situationerna. Det är han som gör mig till en bättre människa, en lugnare och ärligare människa. Det är han som får mig att skratta hela tiden, han som får mig att le även fast dagen varit piss. Ni kanske vet hur coolt det är när man hittar rätt i livet, det har jag gjort. Andreas är min, jag är färdig danslärare om 1,5år, har den finaste familjen man kan ha, har riktiga och fantastiska vänner, jag är frisk, jag är lycklig och jag har hela världen till mitt förfogande att uppleva allt jag vill.
Att fastna i negativitet är det slut på, att spendera tid med människor som inte är bra för en är över, livet är det finaste vi har- Va rädda om det och allt och alla som är en del av det!!!
Nu ska jag inte deppa för mycket för att Andreas har åkt utan välja glädjen som Marre brukar säga och fokusera på studierna och tänka att tiden går fort till den 4:e november. Jag vet ju att han fortfarande kommer vara min när han kommer tillbaka och att möjligheten finns att det är så förevigt(hoppas!!!!)
Nu längtar jag mest till att jag landar i Ronneby på fredag och Pappa hämtar mig så jag får komma hem till den finaste platsen jag vet!
Ta hand om er och va rädda om det ni har!!
Puss från er Malin