MalinArnesson

Hej ni få som läser min blogg och förlåt för att jag är sämst på att uppdatera.

Nu har Andreas varit i USA i över 1 månad och det är tungt. Vissa dagar är såklart lättare men vissa dagar är rent fruktansvärda. Det är tur att vi är vana vid att vara ifrån varandra men som alltid så suger det. Jag hatar att vara ifrån honom, men vårt förhållande har alltid varit så, den där jävla distansen!!!

Men vare sig vi är nära eller långt ifrån varandra så tycker vi så galet mycket om varandra! Det spelar då ingen roll att han är på andra sidan jorden, att jag sover när han är vaken och att det är långt tills han kommer hem för är det rätt så är det rätt!

 

Kanske ska döpa om min blogg till Andreasbloggen eller nått för det enda jag skriver om nu för tiden är om honom. Men förutom att jag tycker så himla mycket om Andreas och att jag saknar honom så är inte mitt liv så himla roligt faktiskt! Just nu är det riktigt tråkigt faktiskt!!

 

Jag & Mamma testar 5:2 dieten också, 3:e veckan nu och på vågen har det inte hänt någonting vilket jag tycker är kontigt. 2 dagar i veckan "fastar" vi vilket betyder att vi äter ca 500 kalorier och resterande dagar försöker jag tänka på vad jag stoppar i mig, det är inte massa godsaker som vanligt, det är mindre portioner och jag försöker röra på mig men ingenting händer på vågen. Personligen så känner jag mig lättare och mindre, magen känns som att den sugs in fast det är nog för att jag ofta är hungrig, som nu fast det inte är fasta idag. Gick i mataffären igår och kollade på kaloriinnehållet i bland annat godis och mådde nästan illa när jag förstod hur mycket det var och jämförde det med att jag 2 dagar i veckan bara lever på 500 kalorier! Öppnar frysen, ser an glasspinne, tänker att jag ska äta den men börjar få ångest, mår dåligt av tanken att äta den och stänger frysen igen..... jag vet inte om det är bra men jag tror det. Det gäller att få bort lite av sötsuget och minska portionerna. Jag är ju verkligen inte en tjockis, inte överviktig men jag har helt klart kilon att bli av med! Det skulle vara nice att känna sig stolt över sin kropp vare sig det är i ett par jeans som i en bikini men det är tufft att vara så strak att stå emot godsaker och mat. Jag hoppas jag orkar några veckor till, dock blir det svårt i USA men jag tänker att jag kanske fastar en extra dag innan jag åker och sen försöker att undvika att äta massa godsaker bara för att jag är på semester.

Jag är imponerad av alla människor som orkar och klarar av dieter och att gå ner i vikt och hoppas att jag kan bli en av er!!
Är man 25 år så ska man kunna känna sig nöjd över hur man ser ut! Jag har alltid tyckt illa om att väga mig, inte för siffran vågen kommer stå på utan över all denna JÄVLA stress över viktminskningar och dieter och här sitter jag och skriver att jag nu är en sådan männsika jag tycker så illa om! Men för att kunna njuta extra mycket av klyftpotatisarna på lördagskvällen och äppelkakan till söndagsfikan behöver man vara duktig alla andra dagar, det gäller att vara hård mot sig själv! Mackorna till frukostarna är ändå det svåraste, bröd är ju såååå jäkla gott!

Nu blottade jag mig om något som både peppar och tynger mig, hoppas att det inte är fööör tråkigt att läsa om!!!

 

Håll tummarna för att jag orkar kämpa ett tag till och att tiden går fort till den 4:e november för då åker jag till LA och pussar på min älskling, wiiii!!

 

Ta hand om er och kämpa för era mål!!!

Puss