MalinArnesson

Lördagskväll, ensam i soffan i Halmstad och här kommer lita tankar om livet.

 

Det är svårt att veta hur det kommer att bli, det enda vi kan göra är att planera och hoppas. Det kanske inte är så att Halmstad är staden jag kommer stanna i, jag tänkte att det var en bra stad för just då, när jag bodde i norr fanns det inget jag ville mer än att få komma därifrån. Men ta det inte på fel sätt, jag tycker om Halmstad, jag tycker om att bo här, på något sätt, men inget är perfekt. Mitt mål med att bo här är att få klart min utbildning, det är det enda jag är här för. Jag ska följa hans hjärta snart, så fort jag är färdig här ska jag ta hanom hårt i handen och gå vid hans sida och göra allt för att han ska lyckas med det han älskar mest. Det är ju så med kärlek, att man gör allt för varandra. Han bor här med mig nu, inte för att han har någonting här att göra men för att jag är här. Jag är otroligt tacksam för att han följer min hand för tillfället och hoppas att han gör det ett bra tag till innan jag tar det där stora klivet jag måste göra för att fortsätta hålla hans hand. För att han ska nå det han vill måste jag strunta i att jag tycker så illa om den där stora staden i mellan sverige, staden där människorna är ytliga och otrevliga, staden där man får hyra mini lägenheter för maximumpris, staden där man stressar ihjäl sig bara för att hinna med tunnelbanan även fast det går en igen om 3 minuter. Men det är staden där han behöver vara för att etablera sig, det är också där jag kan få dansa igen, som danselev och gärna som danslärare, det är också staden där jag har ett flertal vänner, släkt och kontakter. Det är också en stad som är otroligt vacker på våren och det är där som jag och han, mannen i mitt liv ska fixa ett liv tillsammans, på riktigt, 100% vi 2 som sambos.

 

Det finns alltid fördelar med allt men jag gillar inte staden och jag känner mig egentligen väldigt nöjd med den. Men jag tror på riktigt att han och jag kommer att hålla ihop för evigt men att även jag ibland måste bjuda till. På något obeskrivligt sätt är han perfekt för mig, vi kompleterar varandra på ett sätt som är så perfekt. För er som tänkte att han inte var en "Malinkille" så är han precis det jag alltid behövt och äntligen hittat. Det känns löjligt att tänka på att vi varit ett par i bara typ 2 år, det känns som så mycket längre. Jag vill tro på att kärlek kan vara för evigt!

 

Jag tror ofta på att allting löser sig och jag tänker passa på att njuta av att bo ganska nära min familj och min Prins Tage. Min familj är de bästa jag vet och jag älskar de alla 4 mest på jorden och min 5:e familjemedlem, Andreas platsar perfekt hos familjen Arnesson <3

 

Jag tänkte starta en bakblogg, där jag kan samla och visa de recept jag testar osv, men jag vet inte vad den ska heta.... Kom med förslag!

 

Nej, nu ska jag kolla en film innan det är läggdags och förlåt för att allt alltid kretsar kring Andreas:)

Puss från er Malin

 

Ps: Jag saknar Marrelimarre och Ämeliiiiee <3